Nu är det ett tag sen jag skrev här... Mycket har hänt i mitt liv....

Har ju inte mått så jäkla bra som kanske många där ute förstått.. Har fått åka in akut för 3 veckor sedan för att jag var så psykiskt nedbruten. Fick nog och det var nog tack vare mitt förbättre självförtroende från skolan...
Har fått många mvg nu... Nästintill endast det sen jag började skolan i höstas... två vg plus resten mvg ... nöjd och fått bättre insikt att jag kanske inte är så dum ändå haha... Läser till Undersköterska med inriktning på psykiska svårigheter hos barn...

Jag har berättat för familjen om mina problem å det känns som en lättnad efter behandlat folk överlag kass p g a nedsatthet av min sociala förmåga...  Svikit många människor genom att banga saker.. strunta i saker sista minuten... ej svara i telefon... ja ni som känner mig nära vet att så är fallet... ni som inte kännermig så väl.. ser mig som en "actor" eller det kanske är mer som jag själv ser mig... När jag umgås med andra är jag social hyperaktiv... När jag kommer hem övertrött och faller neråt...

Alla ni som jag svikit på så många sätt... Jag är verkligen lessen... det är inte min mening... åå vad ni inte vet är hur mycket jag själv har lidit av den press och av de ovänner jag fått genom mitt beteende.. Nu ska jag få ut min rätt... Nu ska jag kanske få leva ett normalt liv äntligen... åå ska det betyda med livslång medicinering... så JA tack... Alla tro nog jag e jättedålig.. men bero på hur man ser det... hade ja inte tagit tag i det så vet man inte hur långt det gått... men nu ska jag på omdöme på tisdag... Berätta om allt... hur jag är ... hur jag mår... barndom ... o s v..  Sen säger de vad de tror.... Det sitter fyra specialister och lyssnar på mig vilket känns tryggt..

Jag vet redan spekulationerna...  jag vet det inte är en vanlig depression eftersom jag levt med detta så länge jag minns... Så det är bara att ta till sig och acceptera det faktum att jag faktiskt inte klara av vardagen som man ska.... men jag är super i skolan... vilket man inte få glömma haha :)  Jag e supernöjd med mina insatser... dock inte vilken press jag sätter på mig själv...  det är jobbigt.. absolut...

när jag får min diagnos ... ska jag berätta och skriva om detta här... det kommer va mitt sätt att visa, berätta, bearbeta,  ej skämmas för det.. ja ska leva med det... då får man inte behöva skämmas... Man måste ha kunskap om saker innan man börja dömma folk.... Ska även berätta för klassen p g a att jag tycker att folk tjatar på mig lite för mycket ibland.. på saker de inte vet något om .. varför jag är på ett visst sätt exempelvis...

Man e mer öppna när man pluggar ett sådant ämne som vi gör....

Nej nu stannar jag upp för dagen... kommer berätta mer så längre fram jag kommer med det här... men just nu är det en väntan till tisdag... imon bli det ingen skola... har spytt hela dagen.. min mage vill inte som jag... undra på de... :S:S

Jag har varit för grym mot min kropp.. så nu är det dax för hjälp!!

Ha det gött