Ja just det... jag hade en blogg. Jag är tillbaka och har fått i uppgift att skriva lite, egentligen varje dag..
Men det bli nog inte så haha.. Tycker egentligen blogg är förbaskat dumt. Man vill ju skriva om allt men man måste alltid begränsa sig.. Det jag skule behöva skriva om funkar ju inte..

Idag har jag haft en dag med likgiltighet.. Jag kämpar för att få må bra en dag..  Jag gick totalt in i väggen i januari 2010 och har fått diagnos efter det i höstas.. Som man inte ska skämmas över men har fortfarande svårt att inse , även gå ut med saker. Folk har för lite förståelse för människor som mår psykiskt dåligt.,Man ser helt fel på det och kunskapen är kass.. därför ska man behöva skämmas.... sjukt..

Fyyy va det är svårt att öppna sig... Men som sagt begränsning..  Varje dag är så olika. Skulle vilja vakna varje morgon och känna guuuu vilken underbar dag men så e det inte.... Ibland är det bra ibland mindre bra..  har fått medicin som inte passar mig så nu är det iallafall snart byte.. Hoppas det ska gå bra nu så jag kan få börja plugga igen. Vill så mycket hela tiden .. Jag vill bli nåt... Lyckas.. Det är mitt mål...

En dag spottar jag på alla som inte tro på mig... för jag ska bli det jag vill.. En dag...

Vad har mer hänt sen sist.. Jo mitt förhållande sprack..  Det funkade inte alls.. Vi var för olika.. Att vara lite olika e ett måste men inte för olika.. Sen att leva med mig VAR inte alltid lätt.  Att plågas.. Att inte veta.. Är jag normal? och vad är egentligen normal? Typ att allltid tänka... Det ordna sig.. Jag ska klara detta... Kämpa som en jävla gris i alla situationer o sen hela tiden falla... Så länge jag minns tillbaka ... Tänk att man kan vara så envis.. För det är jag.. Något fruktansvärt... Bor nu i en liten mysig etta.. lite ovant till en början men nu e det ett nytt liv... nya vänner som e kanon... Nu har ja bara mig själv att kämpa med... min lilla Stella med givetvis.. Älskar min gos...

En kille jag kände lite grann tog sitt liv för några månader sen... Varför? Jo själen skriker hela tiden och man orka inte till slut... Man ger upp.. ingenting är värt nåt längre...
Såå jäkla tragiskt.. Att det ska behöva bli så... Det behövs MER hjälp... btw saknar denna lillkille...  kallar honom så för vi va hos samma dagmamma... alltid så liten..åå söt

Jag ska minsann kämpa för psykiatrin...  Det måste bli bättre... Förbannat långa väntetider... Åå det kan inte vänta.. För då händer det som inte ska hända...

fysiskt går alltid för psykiskt...

Ja har fått lite av mina tankar för dagen... Ska nog fortsätta skriva lite här.. Dagen har annars varit bra.. Varit i skogen o myst med film.... behövde komma ifrån lite... Ååå då vill jag bara ut ... rakt ut i skogen där det är lugnt o stilla... för en stund.. ladda batterierna.. som behövs på söndagar.. haha